Häxtider

Dagar som gått bort.

Ytterligare dagar har gått , men som allt annat som går bort, dör, försvinner finns det ändå kvar.

40 år har passerat år 2009 sedan en samling på fem damer, väninnor sedan skolåren , möttes för första gången. Vissa händelser som utspelats sig under dessa år har helt fallit i glömska för vissa. Andra händelser känns väldigt avlägsna och andra som om de hände alldeles nyss. Så konstigt det är med tid som går! Tid är det sista begrepp som barn lär sig. Tid finns inte utan är ett inlärt sätt att strukturera för  att skapa ordning. Tänk om allt sker samtidigt egentligen.

40-årsjubileet kommer att firas på något sätt. Resa till New York, Edingburg, Budapest eller teaterbesök. Med tiden får man se vad det blir.

Förkyld, halvhängig, risig och inte direkt i toppform tvingade jag mig till jobbet dag efter dag, eftersom det är lätt att tro att man är oumbärlig.  En arbetskamrat arbetade med svår ryggvärk, ätande starka värktabletter eftersom hon inte hade råd att vara hemma. Är det klokt? var ska det sluta med utarmandet av välfärdssystemet och omvänd Robin Hood -politik?

Jag har även denna vecka fått uppleva hur det känns att bli bekräftad på ett positivt sätt. Det kan vara förenat med ångest om man tycker att berömmet verkar orealistiskt. Då undrar man med sitt misstänksamma sinnelag vad för slags experiment, vad för slags fälla det handlar om. Har man en låg självkänsla kan man inte ta emot beröm. Dessutom känner man omsorg om och oro för dem som står bredvid och tänker "men jag då.? Är inte jag också..." och känner sig åsidosatta. Men varför inte lita på människor och göra den bild de förmedlar att de har  till min egen, när den är positiv och den trots allt rymmer ett uns av sanning. Man får bestämma sig för att släppa sitt förflutna och tänka positivt och se till att de har rätt. En självuppfyllande profetia kan det  bli. De tunga bördan från barndomen blir sakta en sten i taget lättare. Man speglar sig i andra och får sin självbild genom det. Hur går det då om de visar orealistiska eller jättedåliga spegelbilder? Det måste finnas en slags reflekterande, kritiskt tänkande instans som sovrar och värderar dessa bilder. Den instansen präglas naturligtvis av ryggsäcken. Den instansen kanske kan ta kommandot över ryggsäcken.